Kastrering hos hundar: när är det användbart?

Frågar man runt i hundägarnas värld är ämnet kastration allestädes närvarande och förklaras ur många olika perspektiv. Vissa vill förhindra behovet av reproduktion om det inte finns någon avel, andra ser det som en akut profylax mot cancer. Ytterligare andra oroar sig mindre och kastrerar dem, eftersom det är så det görs. Och det finns också de som är emot kastrering – speciellt när det inte finns någon egentlig anledning. Här kan du ta reda på när kastrering är vettigt.

Lite statistik, varför i tyskland kastreras

2008 lanserade pedagogen och hundexperten Dr. Gabriele Niepel en storskalig enkätkampanj. Detta var den så kallade Bielefeld-kastrationsstudien. Många hundägare och experter vägleds av det än idag.

Studien visade att runt 20% av tikarna kastreras innan den första brunsten, dvs innan de faktiskt blir könsmogna. I åldern före det första levnadsåret var den 38%. 80% av de tillfrågade angav rent medicinska skäl som huvudskäl. Särskilt honhundar är mycket bekymrade över till exempel uterussuppuration. Kastrering är därför ett profylaktiskt ingrepp som är avsett att förebygga livmoderinflammation och tumörer.

Hanarna visade en annan bild. 25% gällde en tidig kastrering före början av sexuell mognad, 56% kastrerades innan det andra levnadsåret var slut. Det är här slående att 74% av de tillfrågade ägarna uppgav beteendeskäl som orsak till kastreringen. När hanarna väl har nått sin sociala mognad minskar lusten att kastrera dem.

Kan kastrering förändra beteendet?

Kastrering orsakar i princip en förändring i beteendet hos en hund. Genom att störa hormonbalansen omorganiseras hela hormon- och stresssystemet. Könshormoner kombineras med en mängd olika hormoner som säkerställer socialt engagemang, en naturlig vilja att vara aggressiv i socialt umgänge, en känsla av stress och en känsla av välbefinnande. Testosteron säkerställer bland annat en sund muskel- och benstruktur samt en sund metabolism av myelinskiktet, som ansvarar för tillförseln av nervbanorna och överföringen av informationsflödet.

För att förstå varför ett ingrepp i denna utveckling kan vara en känslig störning är det meningsfullt att undersöka de individuella utvecklingsfaserna. Så som hundägare måste du veta att du måste förvänta dig en förändring i din hunds beteende. Det är inte möjligt att förutse i vilken utsträckning och i vilka former beteendet kommer att förändras. För vissa förändras "bara" pälsens struktur, för andra väcks ett passionerat jaktbeteende.

Hundens utvecklingsstadier

Valp tid

Från födelsedagen till slutet av den socialt känsliga fasen (dag 1 till cirka 20 veckors ålder) är en valp upptagen med att bygga upp nervbanorna, utveckla sinnesorganen, det vegetativa nervsystemet och tillväxt. Från och med 3:e levnadsveckan ligger fokus på att lära känna boendemiljön (sociala kontakter av alla slag) på ett självmotiverat sätt. Med inträdet i den ca. 8:e levnadsveckan skiftar självmotivationen mot att lära känna den livlösa miljön. Det gör att valpen är mer mån om sin omgivning och använder sina sinnen.

Ungdomsfas och uppkomsten av sexuell mognad

Från ungefär den 4:e till 5:e månaden är valpen inte längre en valp. Med tandbytet och förberedelserna för sexuell mognad går din hund in i tonåren. Genom att aktivera könshormonerna sker ombyggnadsarbete i hjärnan, kroppen och hormoncykeln. Den här gången är en ny upplevelse för pubertetshundar i att hantera sig själva, sina sociala kontakter och miljön. Hunden ifrågasätter det tidigare lärda och gjort erfarenheter. Detta kan leda till förvirring, osäkerhet, förseningar i det som redan har lärts och inlärningsblock. Även här håller hormonerna på att bli galna.

Med en ren titt på hundens beteende rekommenderas inte kastrering vid denna tidpunkt – dock spelar även medicinska skäl, som veterinären granskar noga, in. Dessa måste beaktas när man överväger kastrering. Du bör därför rådfråga både veterinär och hundtränare inför en eventuell kastrering.

Vilken påverkan har kastration på beteendet?

Både manliga och kvinnliga könshormoner produceras av både han- och honhundar. Genom att ta bort det dominerande könshormonet, testosteron hos män och östrogen hos kvinnor, ökar procentandelen av de andra hormonerna. Det sker nästan en omfördelning. Trenden säger: Hanar kan bli mer otrygga till följd av detta, tikar visar en mer intensiv beredskap för aggression – självklart är undantag regeln igen. Andra beteendeförändringar är också möjliga.

Du måste veta att en kastrering "fryser" den nuvarande nivån av erfarenhet och utveckling samt hundens humör. Den organiska utvecklingen påverkas. Tidpunkten då kastrering bör utföras, om den måste genomföras, spelar också roll. En tik bör endast kastreras i extrema, exceptionella situationer med medicinsk indikation under brunst. Å andra sidan rekommenderas en period på 3 månader före eller efter brunst. Med en osäker eller orolig hanhund kan en starkare självskyddande aggression uppstå eftersom den saknar det socialt främjande testosteronet och därmed mental styrka att hantera konfliktsituationer på ett hälsosamt sätt.

När behövs kastrering?

Kastrering är uteslutet om det finns en patologisk orsak till kastrering i utvecklingsstadiet eller senare. Tumörer, pyometra, kryptorkism (en testikel migrerar inte), sjuk vävnad etc. är viktiga medicinska skäl. Din hund får inte lida, detta är tydligt förankrat i djurskyddslagen. Samtidigt står det dock också där att en veterinär inte får kastrera en hund utan en viktig anledning. Det måste framgå att hunden mår bättre efter ingreppet än innan. Dessa exempel visar också att man måste prata om kastrering och att det inte bara ska hända.

Vilka alternativ finns det?

Det finns möjlighet för hanhundar att få ett hormonchip placerat. Detta chip undertrycker frisättningen av könshormoner som reglerar spermaproduktionen i ett halvår. Inget chip används för tikar. Alternativt kan veterinären frågas om sterilisering, eftersom dessa hormoner fortsätter att produceras men reproduktionen stoppas.

Du kan se att beslutet om kastrering är till hjälp eller inte beror på ett antal faktorer och du har alltid rätt att rådfråga professionellt kompetenta personer. Detta bör definitivt vara en hundtränare /beteendekonsult och en veterinär. Din livssituation och din hunds individualitet bör jämföras och ett beslut fattas. Kastrering är ett beslut som kommer att vara för evigt. Det kan inte bli ogjort.