Allt om tassvård

Tassvård är det bästa, speciellt på vintern, när vår fyrbenta väns tassar utsätts för snö, vägsalt och grus. Lär dig hur du skyddar din hund här.

Hundens tassars anatomi

Hundtassar ser till att hunden alltid är bra till fots. Anatomiskt liknar de våra händer och fötter och är lika komplexa i strukturen. De består av handleden, metacarpal och fem fingrar, var och en med tre falanger. Skillnaden för oss människor ligger i hur vi rör oss. Medan vi går på fotsulorna är hundar så kallade tå-walkers. Det betyder: De går bara på tårna, vilket ger dem en enorm manövrerbarhet.

De tjocka, förhårda tassarna utgör den största delen av tassen och skyddar tassarna från grova ytor, främmande kroppar och väderpåverkan. Förutom receptorer för temperaturer och vibrationer finns även majoriteten av hundens svettkörtlar i huden på fötterna. Dessa körtlar producerar inte bara svett, utan också ett speciellt sekret som gör tassytan "greppig" och ger hunden bättre grepp. Det finns fettkuddar under kåtskiktet och bunionhuden. De dämpar alla rörelser och skyddar på så sätt ben och leder.

Hundens tass är väldigt rörlig som helhet. Detta beror främst på huden mellan tårna, som löst förbinder de enskilda tassdynorna. Att gå på ojämna golv är inga problem tack vare denna anslutning. De hårda klorna av horn bidrar också till detta. I likhet med spikar under sportskor säkerställer de förbättrad dragkraft. Sist men inte minst, djuret växer även hår mellan dynorna, vilket i första hand skyddar de känsliga dynutrymmena.

Allmän information om tassvård

Tassvård handlar mindre om omfattande manikyr och pedikyr av tassen med fasta intervall, och mer om regelbundna kontroller och uppmärksamhet. Hundar brukar signalera väldigt tydligt när något är fel med deras tassar. De knaprar eller slickar sina kuddar flitigt. Om bara en tass är drabbad handlar det oftast om främmande kroppar eller hudirritation. Men om hunden har att göra med flera tassar kan det vara ett allergiskt eller parasitproblem.

Underhåll kuddar och hår

Som redan nämnts består tassens undersida huvudsakligen av kuddar och hår, som liksom klorna kräver omsorgsfull vård. Skinnet på bollarna bör kontrolleras regelbundet. Ytan ska vara slät och mjuk. Om den däremot är sprucken eller torr bör du kräma den med mjölkfett, vaselin eller tassvårdskräm.

Kort tasshår är regeln för alla hundar. Men vissa fyrbenta vänner har en kraftig hårväxt mellan tårna. Här kan smuts eller främmande föremål (t.ex. spannmålsmarker) fastna och i värsta fall växa in i tassen. Dessutom kan håret också orsaka tryckpunkter. Av denna anledning bör detta långa tasshår trimmas regelbundet med sax med rundade ändar så att det inte längre sticker ut över kuddarna.

Ta bort främmande kroppar

Hundar kommer ofta in i främmande föremål i sina tassar. Så länge det är små skärvor, splitter eller stenar kan du ta bort dem själv. Det är lättast med två personer. Den ena styr pincetten medan den andra håller, klappar och lugnar hunden.

När den främmande kroppen har tagits bort ska tassen badas i ljummet, tvålfritt vatten och ett antiseptiskt medel appliceras. Vid behov kan du även lägga på ett tunt bandage som fixeras med en barnstrumpa.

Vid större främmande kroppar eller om du är osäker bör du besöka en veterinär, för beroende på graden av skada kan det bli nödvändigt att sy upp såret i narkos. Dessutom kan tassproblem leda till långvariga skador. Rådfråga alltid en specialist vid tveksamhet.

Det bästa med tassvård: trimma klorna

Numera rör sig tamhundar främst på mattor, släta kakel, som mest på gräsmattan i parken. Deras förfäder som levde i det vilda var helt olika, som också var tvungna att förfölja sitt byte över grov, stenig mark under lång tid. Tassar och klor användes förstås på ett helt annat sätt.

Det tassvänliga sättet att leva gör i sin tur att klorna inte längre är tillräckligt nedslitna. De fortsätter att växa och i värsta fall nuddar de marken för varje steg. Resultatet: hela rörelsesekvensen förskjuts.

När du går, skiftar vikten från framsidan till baksidan och frambenen rör sig i en onaturlig vinkel. Denna kedjereaktion kan leda till problematiska deformationer i hela muskuloskeletala systemet. Dessutom kan klor som är för långa också växa in. Det gör att hunden kan skada sig när den springer. Vissa djur försöker också eliminera problemet på egen hand, gnager på klorna och sliter ut hela klorna.

Det är därför viktigt att kontrollera klornas längd regelbundet och att korta dem vid behov. Det finns dock några saker att tänka på. Precis som våra fingernaglar är hundklor gjorda av horn. Till skillnad från människor har de nerver och blodkärl som inte får skadas när man klipper klorna. Med ljusa klor kan du tydligt se deras kurs, med mörkare inte. Så du måste vara väldigt försiktig.

Om klorna bara är lite för långa är en vanlig nagelfil lämplig för trimning. För större projekt bör du använda en speciell klotång. Den ska ha en rund skäryta och passa storleken på hundens tass. Normala klippmaskiner för mänskliga naglar bör undvikas. De har en slät snittyta och skulle inte klippa klon utan krossa den.

När du använder klotången ska de appliceras horisontellt och endast skära av mycket tunna skivor. På så sätt kan du se om det fortfarande finns tillräckligt med horn mellan tången och blodkärlen. Om det händer att du skadar ett blodkärl, tappa inte nerven. Kloskador blöder kraftigt, men det säger ingenting om graden av skada. I sådana fall ska blödningen stoppas och klon desinficeras. Om såret sluter sig snabbt bör du hålla ett öga på klon så att eventuella inflammationer som kan uppstå snabbt kan upptäckas. Detsamma gäller här: Vid allvarliga skador eller oklarheter, kontakta veterinär. Han kan använda detta tillfälle för att visa hur klorna trimmas korrekt.