Hundmat: vad är det egentligen?

Om du tittar noga på hundfoderetiketter hittar du information om de "analytiska beståndsdelarna" i maten, som ofta börjar med stavelsen "rå-". Här kan du ta reda på vad dessa värden säger om fodret och vilket innehåll av råprotein, råfett och co. rekommenderas.

I Tyskland måste tillverkaren lämna information om den garanterade analysen (given i procent) och ingredienserna på fodret. Utifrån dessa värden kan man bedöma hundfodret mer exakt och göra en bedömning om innehållet av vissa näringsämnen – så länge man har en viss grundkunskap: Här finns trots allt ofta uttryck som den vanliga hundägaren inte känner till.. Vi vill därför förklara för dig den viktigaste av de analytiska komponenterna. För övrigt betyder stavelsen "rå" framför de enskilda detaljerna bara att X procent av detta värde hittades i laboratorieanalysen. Men utifrån dessa värden går det inte att uttala sig om kvaliteten, alltså om hur användbar detta näringsämne faktiskt är.

Råprotein

Först av allt, låt oss titta på det råa proteinet. Sammanfattningsvis betecknar detta innehåll fodrets alla kvävehaltiga komponenter och därmed till stor del summan av alla proteinföreningar som finns i fodret. I mindre utsträckning registrerar detta test till och med B-vitaminer, till exempel – just för att de innehåller kväve. Andelen är dock extremt liten och därför försumbar.

Men alla proteiner är inte lika: beroende på om det till exempel kommer från muskelkött, bindväv eller växtmaterial har proteinet olika användbarhet och smältbarhet för den fyrbente vännen. Om du bara känner till råproteinhalten kan du varken säga något om proteinets ursprung eller om dess faktiska användbarhet.

Torrfoder för en vuxen och frisk hund bör i princip innehålla minst 20% råprotein. Ett burkfoder för samma påståenden får inte innehålla mindre än 6%, helst minst 8% råprotein för att ge hunden tillräcklig näring. Är du förvånad över denna skillnad? Det verkar enormt, men det är det verkligen inte. Våtfoder innehåller cirka 75% vatten, medan torrfoder endast innehåller cirka 10%. Om man räknar ut denna vattenhalt får man ungefär samma värden. Här gäller naturligtvis även följande: hunden kommer att behöva mer av ett dåligt smältbart protein (t.ex. bindväv) än av ett särskilt smältbart protein (muskelkött, ägg) för att täcka sina behov.

Rå fett

Råfetthalten kommer vanligtvis på andra plats bland de analytiska komponenterna. I princip ingår alla foderkomponenter som kan lösas i en eterlösning i råfettet. Återigen betyder det att inte bara de "klassiska" fetterna (triglyceriderna) registreras, utan möjligen även andra ämnen. Dessa inkluderar till exempel fettsyror och fettlösliga vitaminer som vitamin A.

Jämförbart med råprotein finns det också en hake här: Baserat på råfetthalten kan inget sägas om fetternas typ och ursprung. Detta värde ensamt ger ingen aning om huruvida fetterna i fodret ger hunden essentiella, omättade fettsyror eller är knappast användbara. Därför måste du också söka i produktbeskrivningen och sammansättningen för information om de oljor och fetter som används eller kontakta tillverkaren direkt. Särskilt lämpliga källor för hundar är animaliska fetter (t.ex. nöt- och fjäderfäfetter) och näringsmässigt värdefulla oljor, t.ex. solros, raps, linfrö- eller laxolja.

Hur hög råfetthalten bör vara för den egna hunden beror i första hand på dess aktivitetsnivå och den prestation som krävs: För normalt aktiva hundar är råfettshalten runt 12% i torrfoder och runt 5% i konserver. För hundar som utför aktivt arbete under lång tid (t.ex. vallhundar i tjänst) måste ett foder med högre råfetthalt väljas. Beroende på aktivitet är detta då runt 15-30% i exempelvis torrfoder.

Råfiber

För det tredje vill vi ta itu med specifikationen av innehållet av råfiber. Som namnet antyder handlar det här om växtfibrer; mer specifikt växtkomponenterna som är nästan svårsmälta för hundar. Dessa inkluderar cellulosa, hemicellulosa och lignin. Du undrar säkert vad de gör i fodret om de är svårsmälta - svaret: Dessa växtfibrer behövs akut för att stödja matsmältningen. Eftersom de stimulerar tarmaktiviteten, stödjer aktiviteten hos en hälsosam tarmflora och bidrar till bildandet av optimal avföringskonsistens. För att bestämma råfiberhalten i laboratoriet avlägsnas alla proteiner, fetter och aska med hjälp av syror och alkalier. Endast de svårsmälta växtkomponenterna, "grovfodret", finns kvar.

Logiskt sett har kött och slaktbiprodukter inget fiberinnehåll, eftersom de inte innehåller några växtbaserade komponenter. Undantag här är magarna, som innehåller vegetabiliska foderkomponenter från det slaktade djuret utan att rengöras (t.ex. som "grön mage"). Hundfodret får därför bara den nödvändiga råfiberhalten genom tillsats av exempelvis frukt eller grönsaker. I torrfoder är detta mellan 2 och 35%, i konserver helst 05 - 1%. Råfiberhalten bör inte vara nämnvärt högre. Detta begränsar bara fodrets smältbarhet i onödan. Däremot måste minst värden på över 1% i torrfoder och över 02% i våtfoder uppnås.

Råaska

Sist men inte minst kommer vi till den råa askan. Det indikerar summan av alla oorganiska komponenter i hundmat. Dessa oorganiska komponenter är bulk och spårämnen (mineraler) och till exempel kiselsyror. Råaskan bestäms genom att värma foderprovet till 550°C i en så kallad muffelugn och glödga det. Dessa vägs och rapporteras som råaska. Det är inte möjligt att härleda exakt vilka mineraler som finns enbart utifrån detta värde, varför denna information skulle behöva fastställas med andra metoder och listas separat.

Normalt har torrfoder en råaskahalt på mellan 5 och 8%. Mindre avvikelser är givetvis möjliga. Om detta värde är betydligt högre i huvudfodret kan detta säkerställa att hunden är mindre sugen på att äta sin mat och kan få i sig alltför stora mängder mineraler. Naturligtvis måste de täcka hans behov, men alltför stora mängder kan också leda till ett ohälsosamt överutbud.

Bra analysdata = bra foderkvalitet?

Som du säkert redan har märkt ger matanalysdatan dig värdefull vägledning när du ska välja rätt foder för din hund. Tyvärr räcker inte de ensamma för att helt bedöma fodrets kvalitet. Du bör också överväga sammansättningen och annan information som tillhandahålls av tillverkaren.