Målet med hoppning – även känd som stadionhoppning – är att visa snabbhet och smidighet genom att undvika straffar, som t.ex. knockdowns, samtidigt som man tar tid. Bedömning i denna tävling baseras inte på hästens lydnad eller ryttarens form. Banorna är ofta dekorerade med antingen naturliga eller konstgjorda element och placerade på ett sätt som är utmanande för både häst och ryttare, med hopp placerade i knepiga kombinationer, vilket skapar massor av vändningar längs vägen.
I en Fédération equestre internationale (FEI) tävling, såsom WEG (World Equestrian Games) eller OS, finns det strikta regler för konstruktion av hopp. Lokala shower kan dock vara mer överseende. Här är några av de vanligaste hoppen som används i stadionhoppningstävlingar.
- 01
Tvärskenor
Det första hoppet du någonsin kan stöta på kommer förmodligen att vara en tvärskena. De ses vanligtvis inte i tävlingar, men du kanske ser dem på en skoluppvisning eller i uppvärmningsringen. De är inbjudande till hästen och ryttaren eftersom de, med en låg mittpunkt, hjälper båda parter att fokusera på hoppningen.
- 02
Vertikala
Vertikala används ofta i kombinationer av hopp. En vertikal är ett bedrägligt enkelt hopp men kan vara ett av de svåraste att rensa. Den består vanligtvis av parallella skenor eller brädor mellan två hoppstandarder, även om andra dekorativa element kan användas. Dessa hopp kan se "luftiga" ut och lätta att slå ner - och testar därför ryttaren för att få en häst att göra sitt bästa. Vertikala - och många andra hopp - kan ha vingar som används för att fokusera hästen in i mitten av hoppet. Det finns ofta en markräcke placerad framför de flesta hopp, för att hjälpa hästen och ryttaren att bedöma avstånd och höjd. Brist på någondera kan göra hoppet svårare.
- 03
Öppet vatten hoppar
Ett öppet vattenhopp består av att rensa en rektangulär kvadrat av vatten som utmanar hästen och ryttaren att hoppa brett istället för högt. Det finns inget staket som hästen måste hoppa; även om staket kan användas för att markera sidorna. Om hästen nuddar vattnet, eller kanten av hoppet med någon fot, anses det vara ett fel för poängsättning. Plasticine täcker kanten av en vattenhopps landningssida som ett sätt att mäta om en häst har rensat vattnet. Den här typen av formlera drar in med hästens hovavtryck om den träffar den. Ett indrag i plastlinan eller ett stänk kommer att indikera ett fel, motsvarande en knock down.
- 04
Liverpools
Ett Liverpool är en typ av vattenhopp. Det liknar ett öppet vattenhopp, men inkluderar ett staket före, över eller på båda sidor om vattnet. Hästen ska rensa både stängslets rälsen och vattnet. Hindret i detta hopp är vanligtvis inte lika brett som ett öppet vattenhopp.
- 05
Väggar
Väggar är ofta dekorerade för att se ut som äkta sten eller tegel. Men de är konstruerade för att vara lätta och lätta att falla ner. De ser skrämmande ut, så de utgör en mental utmaning, även om de kanske inte är det högsta eller svåraste hoppet på banan.
- 06
Kombinationer
En kombination är en rad med två eller flera hinder. Kombinationer testar hästens och ryttarens kontroll och precision. Ofta placeras hoppen tätt intill varandra så att det bara finns plats för ett eller två steg emellan.
- 07
Trippelstänger
En trippelstång, som består av tre uppsättningar av hoppstandarder bredvid varandra, utmanar hästen att hoppa brett. Breda hopp som dessa kallas ibland spridningshopp. Den första stapeln i en trippel är vanligtvis den lägsta. En variant av trippeln är känd som hogsbacken. I denna typ av staket är mittstolpen den högsta. En annan variant är en fläkt, där de tre stängerna är på separata standarder. Så sett uppifrån är staketet formen av en utrullad fläkt. Hopp som detta innebär en mental utmaning såväl som en fysisk.
