Jordekorre som husdjur

Jordekorrar är också populära husdjur. Här kan du få reda på allt du behöver veta om jordekorrens ursprung, samt hur de förvaras och vårdas.

Chipmunk wanted poster

Jordekorrar tillhör ekorrfamiljen och är därför gnagare; deras närmaste släktingar inkluderar ekorrar och präriehundar. Smågnagarna mäter 20 till 25 cm från nosen till svansspetsen; Enbart den buskiga svansen står för 8 till 11 cm av detta. Med 50 till 120 g är ekorrarna riktiga flugviktare. Alla är säkert bekanta med de fem mörka ränderna som pryder ryggen på en ekorre. Pälsen mellan ränderna är ljus. I naturen är resten av ekorren vit, beige eller rödbrun. På grund av riktad uppfödning finns det nu även kanelfärgade och vita djur.

Djuren kom ursprungligen från Asien, varifrån de spred sig till Mongoliet och Finland. Det finns också bestånd i Tyskland, men de går förmodligen tillbaka till övergivna eller släppta djur. I det vilda lever ekorrarna huvudsakligen i barrskogar, där de bor i underjordiska tunnelsystem med flera kammare. Här sover de, samlar mat och söker skydd från fiender. Till skillnad från i filmen är jordekorrar uttalade ensamma och försvarar häftigt sitt territorium mot alla inkräktare.

Ekorren hem

Eftersom de små gnagarna är sådana energiknippen gäller mottot "Ju större, desto bättre" för buren. Om man låser in dem i en liten bur får de ibland beteendeproblem. Den bör vara minst 2 m hög och 1 m bredd och djup. Höjden är särskilt viktig, eftersom ekorrar ofta arbetar sig upp till höga höjder i naturen och till och med lever i trädhåligheter. Två burväggar ska vara stängda, två öppna. Det bästa sättet att göra detta är att använda trådnät, som bör ha en maximal maskstorlek på 15 mm, för att minimera risken för skador. De slutna väggarna ger skydd mot drag och ger extra säkerhet.

Byggnaden

Först och främst är det såklart viktigt att utrusta buren med de grundläggande tillbehören. Detta inkluderar rätt strö, flera hus och lämpligt bomaterial, mat- och dryckeskärl. Ekorren behöver också en toalett (vilket avsevärt förenklar städningen), en saltslicka och en sandlåda. Som redan nämnts är jordekorrar mycket aktiva och älskar att klättra. Det är därför du ska fylla buren med alla möjliga klättermöjligheter utöver basutrustningen. Trädgrenar, brädor, hängmattor, rep och rör. Möjligheterna är många. En impeller är för övrigt absolut ingenting för ekorrar. För att de ständigt växande tänderna ska kunna gnagas av måste man också vara uppmärksam till tillräckligt slitage.

Ockupation

För att hålla djuren sysselsatta kan du ge en rolig aktivitet med några enkla steg. Äggkartonger och toalettpappersrullar är fantastiska gömställen för godsaker. Här måste ekorren göra något innan den kommer till de läckra nötterna. Även egenbyggda grottor accepteras gärna. Dessutom behöver jordekorrar ett smutsbad eller en grävlåda för att vara nöjda. En lämplig grund behållare är fylld med torv eller kokosnötsfibersubstrat lämpligt för små djur, vissa ekorrar gillar också chinchillasand. Dessa jordbad är viktiga för skötseln och är populära bland jordekorrar. Vissa ställer till och med upp sina sovplatser här för viloläge.

Frihjul

För att kunna utnyttja gnagarna fullt ut bör du låta dem springa fritt i ett tyst rum. Det är viktigt att kontrollera rummet i förväg för alla källor till fara. Alla hål måste täppas igen, eftersom de små gnagarna verkar tränga sig igenom varje liten spricka. Förresten: badrum och kök är helt olämpliga på grund av de många källorna till fara.

Innan du kan släppa ut ekorren i dess fria område borde den redan ha satt sig helt i sin bur. Detta är viktigt så att den ser buren som sitt territorium och plats för reträtt och så återvänder hit efter att den har släppts. Denna acklimatisering tar cirka 4 till 8 veckor och bör följas i alla fall. Om du förkortar den här tiden ser ekorren hela friströvande området som sitt territorium och kommer att försöka försvara den aggressivt mot alla inkräktare.

Tålamod är viktigt när det kommer till hela frågan om frihjul! Ekorren bestämmer själv när den är redo att lämna buren. Så om burdörren är öppen och ekorren inte vill flytta ut alls, bör du inte skjuta eller lyfta ut den under några omständigheter. Du kan dock försöka locka ut den med nötter framför voljären eller ett betingat kall.

Det hjälper också om ekorren redan är tam till viss del. Här hjälper gnagarens favoritmat, som bara ska matas för hand. Denna tidsperiod varierar också beroende på ekorren och det kan ta dagar eller månader innan ekorren plockar nöten ur din hand. Också viktigt här: tålamod!

Näring

I naturen har jordekorrar en mycket varierad kost som bör imiteras när man håller dem. Förutom spannmål och nötter är frön, grönsaker och animaliska livsmedel mycket populära. Du måste se till att ekorrens näringsbehov täcks, eftersom både över- och underutbud kan leda till håravfall. För övrigt stör fettrik mat som nötter och solrosfrön inte ekorrarna särskilt mycket. På grund av sin dagliga aktivitet förbrukar de tillräckligt med energi. Viktigt: jordekorrar är benägna att få diabetes - sockerrik mat eller godsaker bör därför endast erbjudas i små mängder. Du kan även hitta lämplig jordekorremat i butik.

Slutsats

Jordekorrar är intressanta husdjur och lätta att titta på på grund av deras dagtid. Men du måste acceptera att de bara ser människan som en matare och aldrig kommer att utveckla en vänskap. De är alltså inga gosedjur eller söker fysisk kontakt på egen hand. Dessutom kräver de mycket utrymme och har mer komplexa krav vad gäller mat och utrustning än kaniner eller marsvin. Att behålla jordekorrar bör endast övervägas om du kan uppfylla dessa krav och få tillräckligt med information.

Viktig notering

Att hålla, sälja och föda upp jordekorrarten Tamias sibiricus är förbjudet i Tyskland enligt EU:s förordning om invasiva främmande arter. Under vissa förutsättningar är det fortfarande tillåtet att hålla befintliga lager. Mer om detta kan du ta reda på hos ansvariga naturvårdsmyndigheter.