Serval: förfader till savannkatten

Servalen är en av Afrikas små katter. Den är närmast släkt med den afrikanska guldkatten och karakalen. Det eleganta djuret med långa ben och stora öron korsades med huskatten, vilket resulterade i den så kallade Savannah-katten. I det här inlägget får du lära dig allt om servalen.

Egenskaper

Namn: Serval (Leptailurus serval) Kroppslängd
: 59-100 cm + 20-28 cm svans
Vikt: 7-18 kg
Färg: ljusgul, gulbrun, brun med svarta prickar, partiella ränder på axlar och nacke; sällan helt svart
Kännetecken: långa ben, lång hals, stora öron
Habitat: Afrika; Grässavann, träskmark, skog

Funktioner

Utvändigt kännetecknas den afrikanska servalen av sin fläckiga päls, som påminner om en gepard. De mycket långa benen och det relativt lilla huvudet med de stora öronen gör också servalens utseende unikt. Servalens svans är relativt kort. Dess päls är gul, gulbrun eller brun med svarta fläckar. Hos vissa djur smälter dessa samman till ränder på nacke och axlar. Undersidan av magen är ljusare än resten av pälsen och har inga märken. Sällan men ibland finns det också helt svarta servaler. De lever huvudsakligen i det västafrikanska höglandet. Typiskt för Serval är den vita randen på de annars svarta öronen.

Livsmiljö

Servalen är ganska utbredd i Afrika söder om Sahara. I Nordafrika ses den däremot bara i Marocko. Till skillnad från vildkatten lever dock inte servalen i själva Sahara, eftersom den föredrar ganska fuktiga områden. Men den finns inte heller i den tropiska regnskogen. Servalen lever på välvattnade savanner med högt gräs och vassängar, på gräsbevuxna savanner, i träsk och i skogar. Det finns ofta nära flodbanor och andra områden av strandlivsmiljöer. I Etiopien och Kenya har den setts på upp till 3800 meter över havet.

Servals behåller sitt hemsortiment i 4-9 år. Manliga hemområden är större än kvinnliga avstånd, minst 11 km och upp till 31 km stora. De överlappar delvis med honornas hemområden, medan det inte finns någon överlappning mellan honornas sortiment.

Uppföra sig

Servalens fysik är anpassad till dess livsmiljö och jaktvanor. Dess långa ben och långa hals gör att den kan lägga ett bakhåll i sitt byte även i högt gräs. Dess utmärkta hörsel hjälper den att spåra sitt byte. De flexibla och långa fötterna med de böjda klorna är idealiska för jakt på möss och råttor. Servalens byte består huvudsakligen av smågnagare. Hittar han inte tillräckligt av dessa jagar han även fåglar, små reptiler, insekter och fiskar.

När servalen närmar sig sitt byte gör den ett karakteristiskt högt språng för att motverka en eventuell flykt. En sådan mening kan vara upp till 4 meter bred och 1 meter hög. En hane kan till och med hoppa upp till 3 meter högt från stående position. När de jagar fåglar gör dessa skickliga katter ett vertikalt språng och slår ihop tassarna för att få tag i bytet.

Leptailurus serval är en territoriell katt som lever som ensam. Den är huvudsakligen crepuskulär och nattaktiv, men förlänger sin jaktsäsong under regniga perioder. Även om honan har ungar är hon ibland ute och går på dagarna. Vanligtvis vilar dock servalerna under dagen. För att skydda sig mot värmen sover de till exempel i jordvarkhålor eller under buskar.

Serval idag

Enligt IUCN (International Union for Conservation of Nature) är servalen inte hotad. Ett potentiellt hot mot servalen är dock förlust av livsmiljöer. Den ökande avskogningen för jordbruket förstör de våtmarker som det kallar hem. Dess hud och päls handlas också i många länder. Servalen är inte under skydd i större delen av sitt sortiment. Den är till och med förföljd i vissa jordbruksområden eftersom den ses som ett hot mot fjäderfäfarmer. Servalen jagar nästan aldrig boskap.

Servalen är en vildkatt som har korsats med huskatter. Uppfödare ville föda upp skönheten hos den graciösa vildkatten med tamkatten. Detta gav upphov till Savannah-katten. Naturligtvis, när den korsades, ärvdes inte bara servalens utseende, utan också dess rovgener. Därför får de första fyra generationernas katter endast hållas som husdjur under särskilda förhållanden. Men även efter det är det inte helt oproblematiskt att behålla dem, eftersom Savannah-katten fortfarande är ett vilt djur. Du kan knappast göra rättvisa åt djuret med ett platt och enstaka utlopp.

Servalen i sig är och förblir ett vilddjur och är därför olämplig som husdjur. Men i vissa länder är det tyvärr tillåtet att behålla servalen, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda och tillstånd finns. Men även om kraven är uppfyllda – till exempel den 50 kvadratmeter stora utegården per katt – kan det stolta djuret knappast erbjudas artanpassat boende.