Första stegen till hands: för unga och ridhästar

Att arbeta i hand är idealiskt för både erfarna och unga hästar. Unga hästar lär känna en del av hjälpmedlen utan ryttarens vikt och detta arbete är en välkommen förändring för äldre hästar. Manuellt arbete är lämpligt för träning, korrigering och gymnastik för praktiskt taget alla hästar.
Unghästen kan först lära sig att ta sina första steg på grimman. Så fort arbetet behöver bli lite mer ömtåligt är en grotta till hjälp. Högtränade hästar kan också bearbetas på bettet.

Grottssonen

Enligt mig fungerar en cavesson bra för de flesta hästar. Man kan argumentera om typen av cavesson: Många ryttare svär vid traditionella cavessons med nos järn, medan andra föredrar flexibla Biothane cavessons.
Jag kommer nu att presentera dig för några ofta använda cavesson-modeller.

Serreta

De spanska grottorna, serretas, har ett stålfäste som är delvis täckt med läder. Vissa modeller har små stift på insidan. Jag avråder helt klart från sådana Serretas. Även en enkel variant av Serreta är jämförelsevis skarp och hör därför hemma i erfarna händer.

Caveson

French Caveson har en flexibel kedja (jämförbar med en cykelkedja), som är inkapslad i ett läderrör, som ett nosstycke. En fördel är definitivt den flexibla kedjans mycket goda anpassningsförmåga till hästens nos. Men en grottson är också ganska vass och hör bara hemma i erfarna händer.

"Klassisk" grotta

Den tyska grottan har en metallbit som är delad flera gånger och är ganska tjockt vadderad som en nosbit. Försiktighet måste iakttas så att lederna i nosstycket inte orsakar en "klämeffekt".

Pluvinel

Pluvineln består av ett smalt läderband utan nosjärn. De moderna Biothane-grottorna bearbetas ofta på liknande sätt.

Rätt vald?

Oavsett vilket grottområde du väljer ska det passa din häst bra! Cavesson sitter ordentligt när nosbiten ska vara cirka två fingerbredder under kindbenet. Damaskremmen spänns hårt, till skillnad från halsremmen på snafflen, eftersom den förhindrar grottkroppen från att halka. Nosgrimman är också spännad relativt hårt för att inte grotthålan ska glida. Men visst måste hästen fortfarande kunna tugga! Av erfarenhet kan jag säga att en ganska buffelhäst som inte låter sig guidas med en mjuk grotta inte blir mer samarbetsvillig även med ett nosjärn. Här syns lösningen ofta mer i grundutbildning och förberedande markarbete.

De första stegen

När du arbetar med din häst för hand har du tre hjälpmedel till ditt förfogande: piska, röst och tyggelhjälp. Skörden och rösten har både en drivande och en bromsande effekt (grödan fungerar också i sidled) och tyglarna har en bromsande eller ställande effekt. På så sätt får även unghästar lära känna de viktigaste hjälpmedlen. Ledningsövningar är lämpliga att öva på. Hästen lär sig att uppmärksamma dig. För att leda ger man ett tydligt kommando, skörden kan svänga bakåt (det räcker oftast med att peka) för att skicka hästen mer framåt vid behov. En piska är också till hjälp när du håller den: Den stöder röstkommandot och ditt eget kroppsspråk och hålls sedan tvärs över framför hästen. Anordningen bildar således en optisk barriär. Tygelhjälpen används knappt vid stopp och start,

Första sidogångarna

Promenader i sidled hjälper dig att träna din häst. För att göra det lättare för din häst att lära sig dem under sadeln kan du träna dem väldigt bra i handen.

Överträdelse

Att kliva över är väl lämpat för de första stegen i sidled. När man kliver över sträcks hästens utsida. Genom att peka piskan i sidled får hästen känna hjälpen som pekar i sidled. En återhållande hand på nosgrimman hjälper till att förhindra att hästen kliver fram. Hästen går sedan i en cirkel runt dig.

Axelförskjutning

Den så kallade axeln framåt är en preliminär övning till axeln i. Hästen vänds något inuti och kliver med inre bakbenet mellan frambenen medan det yttre bakbenet håller sig i spåret av det yttre frambenet. Det enklaste sättet är att axla framåt - precis som axel in - från ett hörn eller volte, eftersom hästen redan är böjd vid det här laget. Den yttre tygeln styr den yttre axeln.

Axel in

Själva skulder-in är både en släppande och en samlande övning. Här rör sig hästen på tre hovslag: forehanden placeras så långt inåt att den inre bakfoten kliver in i spåret på den yttre framfoten. Det är viktigt att bakdelen förblir aktiv. Även här begränsar yttertygeln hästen och förhindrar att den blir för stark. Jag tycker att det är till hjälp, som är vanligt inom akademisk ridning, att gå baklänges framför hästen. Då kan jag placera min forehand bättre och eventuellt förhindra en flykt över den yttre axeln med en gröda som pekar utåt mot axeln. Jag har också bättre koll på bakdelen.

Travers

I traversen placeras och böjs hästen i rörelseriktningen. Forehanden stannar på hovslaget, bakdelen placeras i ca 30 grader mot insidan av spåret och bakbenen korsas. De första stegen i traversen utvecklas enklast när hästen har lärt sig att dra korset inåt med grödan passerad över ryggen. Detta övas bäst på brädorna: om du står på insidan av hästen, tar du omkopplaren över hästens rygg och markerar bakdelen. Beröm din häst när den nu kliver inåt med bakdelen! Det krävs förstås mycket övning tills dessa första steg blir en korrekt travers med position och böj!

Silke behling är frilansande redaktör och arbetar i både böcker och tidskrifter. Hennes publikationer sträcker sig från specialböcker till tidskriftsartiklar. Som utexaminerad lärare är området utbildning och barn särskilt viktigt för henne, och det är därför hon har skrivit för barntidningen "Piaffino" i många år. Som utbildad hästfysioterapeut (DIPO) erbjuder hon även akupunktur och sjukgymnastik för hästar och hundar i området Osnabrück. Hon njuter av sin fritid med sin nu 24-åriga arabhäst El Santee, som hon brukade tävla med i uthållighetsridning upp till 120 kilometer, och sina två hundar Lotta och Easy.