Hundars syn

Hundar har extraordinära känselorgan. Ett av dessa underverk är den fyrbente väns ögon. Men på grund av de olika avelsvarianternas inflytande har hundarna utvecklats på en mängd olika sätt med hänsyn till huvudets form, ögonens läge och även näthinnans struktur. Naturligtvis påverkar detta synen på hundar. Dessutom ser vår hund världen i andra färger och nyanser än vi människor. Låt oss ta en närmare titt!

Formen på huvudet påverkar synen på hundar

Huvudformen på våra hundar är väldigt olika på grund av de olika avelsinfluenserna. Ögonens läge påverkar hundens synfält. Hos oss människor är våra ögon väldigt frontala och vi har ett synfält på 180 grader. Det finns rasskillnader hos hundar. Hundar med lång nosparti har ett synfält på upp till 270 grader eftersom deras ögon är på sidan. Kortnosraser har däremot ögonen placerade mer som människor, alltså ganska frontalt. De har därför bara ett synfält på upp till 220 grader. En annan påverkan av skallens form kan ses i skarpsyn och avståndsseende märkbar. Hundar med långa skalleformer kan se sin omgivning väldigt långt. Tyvärr faller skarp syn vid sidan av. De ser miljön omkring sig ganska suddig. Hundar med korta skallar, som mopsen, är däremot bättre på att se på nära håll. I detta intervall kan de också uppfatta allt mycket skarpt.

Synen av hundar i skymningen

Olika receptorer är ansvariga för synen: stavar och kottar. Antalet stavar bestämmer ljuskänsligheten. Hundar har många ätpinnar jämfört med människor. Det är därför de kan se särskilt bra i skymningen. På så sätt kan de redan känna igen de minsta skillnaderna i ljusstyrka i omgivningen. Vi människor å andra sidan kan bara uppfatta dessa distinktioner under dagen. Ju mörkare det blir desto svårare blir det för oss och vi kan inte se nästan lika bra som våra lurviga vänner. Hundar har också stor nytta av tapetum lucidum: ett reflekterande lager i ögat som gör att ljuset passerar genom näthinnan två gånger och kan därmed användas optimalt. Denna anatomiska egenhet möjliggör alltså en högre ljuseffekt i skymningen. Tapetum lucidum gör också att hundars ögon lyser i mörkret. Dessutom kan hundar förstora sina pupiller väldigt mycket och därmed öka ljusinfallet.

Vilka färger kan hundar se?

Färgigenkänning är inte lika avgörande för hundar som det är för oss människor. Snarare är de mästare på kontrastuppfattning. På så sätt kan du se de olika ljusstyrkorna bättre. Konerna är ansvariga för färgseendet. Människor har tre olika typer av kottar för röd, grön och blå. Hela färgspektrumet bildas sedan av dessa, totalt ca. 200 olika nyanser. Hundar har bara två kottar som är mottagliga för blått och gult. Som ett resultat har de begränsad färgseende när det gäller röda och gröna toner. Ungefär som en person med rödgrön svaghet.

Är färger viktiga i vardagen?

Eftersom hundar bara kan se vissa färgnyanser är det inte alltid lätt att särskilja leksaker eller andra färgade föremål. Om vi till exempel har en röd eller orange leksak och slänger den på den gröna ängen kan hunden knappt se den. Ur hans synvinkel är färgtonerna alldeles för lika. När det kommer till hundleksaker förlitar vi människor och marknaden i allmänhet på ljusa färger, mönster och former. Dock har hunden sina svårigheter att känna igen det. Han filtrerar den därför efter andra kriterier och skiljer på ljus och mörk
eller konturer. En annan möjlighet är att använda näsan för orientering. Men om hunden ska hitta föremål med sina ögon, leksaker i blått, lila eller vitt skulle vara perfekt.

Endast det som rör sig känns igen

Hundar kan uppfatta även de minsta rörelser. De är riktiga mästare på att känna igen dem, till skillnad från oss människor. Även om våra ögon kan se och uppfatta rörelser väldigt bra så är hunden mycket bättre på det. För där våra ögon inte längre kan uppfatta någon rörelse, reagerar fortfarande våra fyrbenta vänner. Deras fördel är skillnaden mellan ljus och mörker, även om denna förändring sker så minimalt eller snabbt. Hunden har mindre förmåga att uppfatta stationära föremål. Så om en person står still och inte rör sig är det svårare för hunden att känna igen dem. Speciellt om vi till exempel gömmer oss i skogen på större avstånd mellan träden och stannar.

Slutsats

På många sätt är våra hundars vision fortfarande i linje med behoven hos deras förfäder, vargarna. Som crepuskulär jägare var det viktigt att ha ett så brett synfält som möjligt för att lokalisera och spåra byten. Dessutom bör ogynnsamma ljusförhållanden också kunna utnyttjas optimalt för att se flyende vilt bra. Däremot var det ganska oviktigt att se färger eller stillastående föremål. När det kommer till synsinnet märks arvet från vargarna fortfarande hos många hundar idag. Även om rasuppfödning har introducerat vissa variationer, är hundsyn fortfarande väl anpassad för jakt.