Hundars sensoriska prestanda

Hundars sensoriska förmågor är fantastiska. Speciellt dess förmåga att nosa upp så många olika dofter. Oavsett om det är en drogsnuffande hund eller en mantrailer, är hundens nos uppskattad och används i många områden i vår vardag. Dock måste även hundens andra sinnen beaktas om du vill förstå och uppleva din hund ännu mer och bättre.

En översikt över hundars sensoriska funktioner

Hundar berikar vårt liv och gör det väldigt speciellt. Vi lever nära dem, men uppfattar miljön väldigt olika. Anledningen till detta ligger i deras sinnen. Precis som människor har de fem sinnen – men de utvecklas olika.

Ser

Hundar kan känna igen även de minsta skillnaderna i ljusstyrka. Ju mörkare miljön är, desto bättre kan hundar urskilja skillnader. Tapetum lucidum står för detta bland annat och att hundar kan förstora sina pupiller väldigt långt.

Hundar kan bara se vissa färgnyanser. Eftersom de saknar en typ av kon i ögonstrukturen kan de inte se nyansen av grönt. Å andra sidan kan de se violetta, blå, gula och vita toner särskilt bra och skilja dem från varandra. Färger som rött, gult, orange eller grönt kan å andra sidan inte riktigt särskiljas av hundar. Till exempel, om du kastar en gul leksak på ett grönt fält, kommer din hund inte att kunna se den, men kommer att kunna lokalisera den med sina andra sinnen.

När det gäller att känna igen rörelsestimuli kan ingen dock lura en hund. En hund uppfattar även de minsta rörelser, som vi människor ibland inte riktigt känner igen . Hundar, å andra sidan, kan inte känna igen orörliga föremål.

En hunds syn kan försämras med åldern eller till följd av sjukdom.

Lyssna

Hundar kan höra mycket bättre än människor. Formen på öronen (floppy/stick-öron) är irrelevant. De uppfattar ljudvågorna i luften. Dessa uppstår alltid när partiklar rör sig i luften. Kommer ljudvågorna in i hundens öra vibrerar trumhinnan och själva hörselprocessen tar sin gång.

Hundar kan höra i ett frekvensområde från 20 Hz till 50 khz. Detta förklarar också varför de kan höra möss under jorden eller bokstavligen hosta loppor. Naturen och dess djurvärld representerar ett extraordinärt bakgrundsljud för din hund. Vår vardag är dock full av alla möjliga ljud som är oansenliga för oss, om inte alls hörbara. Men våra fyrbenta vänner lägger märke till dem. Här ska till exempel energisnåla lampor eller de ofta använda eltandborstarna nämnas. Det är en fantastisk bedrift för hundar att blockera sådana förment störande ljud och filtrera bort specifika ljud från hela denna blandning av ljudvågor.

För mycket öronvax, kvalster, öroninfektion eller fel vindriktning kan leda till försämrad hörselkvalitet. Inte att förglömma: vid hög ålder minskar förmågan att höra.
Att lukta
En hunds förmåga att lukta är obestridligt överlägsen människors. För att ge dig en bättre uppfattning: Hundar har cirka 220 miljoner luktceller. Vi människor, å andra sidan, är bara mellan cirka 5 och 10 miljoner.

Hundar kan också växla fram och tillbaka mellan normal andning och sniffning. Det betyder att när hunden andas kan den rikta luftflödet genom nasofarynx mot lungorna. Vid sniffning, alltså inandning av doften, är andningsrytmen annorlunda. Den fyrbente vännen kan andas in luft upp till 300 gånger på en minut och dirigerar den till luktslemhinnan. Detta kräver alltid tillräckligt med fukt så att luktpartiklarna kan bindas och på så sätt analyseras.

Smak

Hos hundar sitter smakreceptorerna i tungans slemhinna. De bor i små kluster som kallas smaklökar. Smakuppfattningen är desto känsligare ju fler av dessa smaklökar finns. Hundar har mycket färre smaklökar än människor. För bättre jämförelse: Hundar har cirka 1700 till 2000 smaklökar, medan vi människor har cirka 9000.

Hundar har fyra typer av smaklökar. De kan smaka sött, sötfruktigt, surt, bittert och kryddigt (även kallat "umami") och skilja dem från varandra. Detta beror på närvaron av olika smaksensoriska celler som reagerar på olika typer av stimuli. Smaken av salta saker är mycket svag hos hundar.

Peka och peka

Hunden har känselceller över hela kroppen som reagerar på alla slags beröringsstimulans. Dessa är berörings, smärt- och värme-kyla receptorer. Hunden har även sådana receptorer inne i kroppen, alltså de inre organen och även i lederna. Inte bara hundens hud är mycket känslig, utan också den skyddande pälsen. Varje enskilt hårstrå har nervfibrer vid roten, vilket möjliggör taktil känslighet.

Hundar har vad som kallas sinus hår. Jämfört med de andra kroppshåren är dessa längre och sitter djupare. De finns främst i ansiktet på den fyrbente vännen, runt näsan och munnen, samt över ögonen och i pannan.

Spridda sinushår kan också hittas fördelade på hundens kropp. Dessa kallas så kallade guidehår. De har också nervfibrer vid sina rötter, men dessa är mycket tätare än resten av håret. Med sinushåret kan hundar uppfatta och känna igen beröring, men lika gärna luftströmmar.

Hundar kan också känna av och reagera på elektromagnetiska fält med sin päls och sinus hår. Du kan känna av jordens statiska magnetfält med hjälp av olika typer av receptorer.

Våra hundars sinnen är väldigt fascinerande. De överraskar oss ofta med saker de uppfattar och svarar på. Att träna din egen känslighet här kan öppna upp ett helt nytt perspektiv på din egen hund.

Utvecklingen av sensoriska förmågor hos hundar i valpåldern

Vid födseln är inte alla en hunds sinnen utvecklade, men han kan redan uppfatta en mängd olika stimuli i livmodern. Vissa sinnesorgan utvecklas snabbare än andra. Till exempel förändras ögonlocken under denna tid för att kunna skydda ögongloben i synnerhet. I början sitter ögonlocken bara löst ihop. De växer till och med ihop allt eftersom graviditeten fortskrider. Ungefär två veckor efter födseln öppnas ögonen bit för bit och först efter flera veckor når de sin fulla funktion.

Utvecklingen av hörseln börjar också långt senare. Direkt efter födseln är hörselgångarna fortfarande stängda. Till sist, under den tredje veckan, börjar de sakta öppna sig. Det är häpnadsväckande att valpar fortfarande kan uppfatta hörselintryck direkt efter födseln. Om det finns höga ljud i omedelbar närhet vibrerar hundens huvud lätt. Dessa överförs sedan till hörselorganet. Valpen kan alltså få ett intryck av detta ljud. Hörseln är fullt utvecklad efter några veckor.

Smärtkänslan, balanssinnet och temperaturuppfattningen utvecklas redan i livmodern. Även om de ännu inte är fullt fungerande där, fungerar olika receptorer redan.

Sinnesorganen

Hundens öra

Hundörat kan delas in i tre sektioner, först ytterörat. Detta inkluderar öronen, hörselgången och slutligen trumhinnan. Hörselgången är täckt med en slemhinna och förvandlas efter en vertikal bit till en horisontell sektion. I slutet av denna horisontella sektion finns trumhinnan, ett membran som kan variera i storlek beroende på storleken på hunden. Den vertikala delen av hörselgången är delvis täckt med hår.

Den andra delen av örat är mellanörat. Det är ett hålrum fyllt med luft. Det är här hörselbenen finns. Denna hålighet är ansluten till svalget via ett rör. Med varje svälj ventileras detta luftutrymme.

Den tredje delen är innerörat. Det finns en koppling mellan hålrummet och innerörat med sina sinnesceller genom två öppningar. Detta område är också känt som labyrinten. Där ligger hörselorganet, som kallas Cortis organ. Där finns dessutom balansorganet.

Hundens nos

Att lukta är inte bara att lukta för hunden. Han har två sätt att uppfatta lukter. Å ena sidan förstås över näsan. Han andas in luften med luktpartiklarna. Ett mycket välfungerande system av fina kärl som cirkulerar slemhinnan och körtlar som ger vätska utgör grunden för det lätta upptaget av doftmolekylerna från luften. Dessutom kan hundar växla mellan att andas och att medvetet nosa.

Å andra sidan kan fyrbenta vänner uppfatta lukter via sitt munluktorgan, det vomeronasala organet. Uppkallad efter sin upptäckare kallas denna orgel även Jacobsons orgel. Den sitter på gommen. Den får luktinformationen från munnen å ena sidan och från näsan å andra sidan. Det är dock bara de tunga doftpartiklarna som kommer ut ur munhålan som är avgörande. Partiklarna kommer från feromonerna, som utsöndras genom olika kroppsvätskor. Du kanske har sett den välkända darrningen i käkarna och ett samtidigt smällande och eventuellt skum i en hanhund. I det här fallet har hanen uppfattat doften av en tik.

Hundens öga

Det infallande ljuset passerar genom hornhinnan in i ögats främre kammare. Irisen som ligger där har till uppgift att reglera den exakta mängden ljus. I mitten av iris finns pupillen, en cirkulär öppning. Detta gör att ljusstrålarna kan gå längre. En reflex styr i vilken utsträckning pupillen vidgas eller krymper. Om det till exempel är svagt ställs pupillen så brett som möjligt för att fånga upp så många ljusstrålar som möjligt. Däremot görs pupillen smalare så att fotoreceptorcellerna kan skyddas i starkt ljus.
I det vidare förloppet når ljuset linsen där ljusstrålarna buntas ihop. Med hjälp av glaskroppen projiceras ljusstrålarna på näthinnan. Beroende på graden av krökning av linsen kan bilden vara skarp eller mindre skarp.

Det finns speciella egenskaper hos de olika raserna, speciellt när det kommer till syn, speciellt när det kommer till synfältet. Hos hundar med lång nosparti är synfältet 270 grader. Å andra sidan, för hundar med runda och platta ansikten är det bara 220 grader. Som jämförelse: hos oss människor är det bara 180 grader.

Balans

Balansorganet ansvarar för balansen. Den sitter i innerörat och är väldigt känslig. Den består av tre rör. Dessa är böjda i en cirkel och fyllda med vätska. Rören är anordnade ungefär i rät vinkel mot varandra. Detta faktum gör det möjligt att realisera vilken roterande rörelse som helst.