Slädhund

När man pratar om slädhundar tänker man nog direkt på siberian husky eller liknande nordiska hundraser. Slädhundarnas historia visar dock att blandraser också användes. Djur som uppfyllde kraven på pälsstruktur, storlek, löpvilja och vilja att arbeta i lag användes som dragdjur. Slädhundar kännetecknas av enorm motståndskraft, mentalt och fysiskt. Klassiska slädhundraser erkända av rasföreningar inkluderar: Grönlandshunden, Alaskan malamute, Siberian husky, kanadensisk eskimåhund och samojeden.

Varför behöver du slädhundar?

Slädhundar hölls i samhällen i länder nära polartrakterna och användes för att ta sig till jaktmarkerna och för att transportera döda djur, för att transportera varor från A till B eller för att besöka släktingar i avlägsna områden. Hundspannspann användes också för forskningsresor till polarcirklarna. Hundarna var därför tvungna att ha en kraftfull fysik och kondition för att kunna springa långa sträckor som ett team. Slädhundar tillhörde hela samhället och därför levde djuren mer eller mindre offentligt i bysamhället. De var föremål för en strikt uppfostran och god lydnad var ett viktigt krav. Genom detta urval skedde ett urval som ledde till slädhundarnas enastående egenskaper. Vid behov samlades djur till ett spann, spändes till släden och vi gick.

Förändring i avelslinjer

Med tillkomsten av dagens civilisation och teknik ersatte maskiner gradvis slädhundar. Slädhundar användes nu mer och mer för sportiga fritidsaktiviteter och tävlingar. Hundarnas attityd förändrades också och slädhunden blev mer och mer en sällskapshund. När intresset för tävlingar avtog på 1970-talet ändrades avelslinjerna och det fanns en arbetslinje och en utställningslinje. Denna anpassning av de nya linjerna tjänade till att säkerställa att arbetslinjerna kunde fortsätta att användas för hundkapplöpningar, anpassa sig till klimatförhållandena och vara lämpliga för den kontinuerliga belastningen av långa tävlingsbanor. Showlinjen däremot kännetecknas mer för kortare distanser och hög effektutveckling, som kan användas i sprint- och medeldistanslopp. Eftersom denna avelslinje också hålls som en sällskapshund för familjen, har dessa djur svårt att vänja sig vid klimatförhållandena i polarområdena.

Träningsförmåga

Showlinjer har fördelen att de är väldigt personliga och villiga att lära sig. De är villiga att lättare anpassa sig till sin mänskliga miljö och tycker om att göra andra aktiviteter med sina människor. Trots glädjen att göra saker med sina människor, föredrar slädhunden en tydlig linje i träningen. Han uppskattar inte särskilt att etablerade regler används på ett eller annat sätt. Träning med dessa fascinerande djur kan inte jämföras med den för familjens sällskapshundar som har fötts upp i generationer (som labradoren eller en pudel) som jämförs. Det börjar med förberedelserna inför ett träningspass. För att djuren ska kunna generera ett motsvarande lugn och vilja att lära för hunden skolträning borde de ha tagits ut på en lugn promenad innan så att de är varma och redan har förbrukat energi. Allt som utlöser stress i förväg kan göra att koncentrerat arbete inte är möjligt under träning. En optimal övning är att sätta avslappning på signal, detta bör startas från valpåldern. Med den här övningen lär sig din hund att den har en paus, till exempel på ett visst täcke och motsvarande signal och att han säkert kan slappna av tills signalen lösts igen.

I en bra hundskola hör denna träning hemma på valpkursen, eftersom de små rackarna redan lär sig att behålla lugnet även i närvaro av andra hundar som rör på sig och att det är riktigt "bra" med trevliga beröringar från ägaren. gör. Detta främjar inte bara bindning, utan fungerar också på frustrationstolerans på samma gång.

Det som finns kvar är den sanna glädjen i Bells lust. Aviseras en gemensam aktivitet meddelas det högt i slädhundstil. Eftersom detta fortfarande är ett arv från den ursprungliga aveln, kan det ta mycket tålamod att vänja sig vid denna ritual.

Arbetslinor är kraftpaket som vill uppfylla sitt avelsmål. De är mindre lämpliga som sällskapshund för familjen, eftersom anpassningen till den civiliserade avelsmiljön inte var huvudfokus. Ofta stämmer inte deras vardag med vårt sätt att leva. Arbetslinjer vill köra långa sträckor, men behöver då viktiga regenereringsfaser.