Vattensökshund - specialist på vattnet
En person har försvunnit - anhöriga är mycket oroliga eftersom det finns vatten i närheten. Räddningsarbetarna larmas och män och kvinnor går ombord på sin båt med en hund och kör av vattnet. Alla ögon är riktade mot hunden, eftersom detta är huvudspelaren på båten. Ingen av de närvarande luktar vad hunden luktar. Om och om igen vänder båten sina systematiska cirklar.
Hunden blir mer nervös och börjar skälla. Det tyder på att han har fått näsan på något och är säker. Nu går allt väldigt snabbt. Strömmen beaktas och dykarna larmas. Sökområdet är nu begränsat, det första steget av lokalisering är klart och hunden har mer än förtjänat sin paus!
Ungefär så skulle det kunna hända, om man antar en verklig operation där en hund används för att lokalisera en försvunnen person. Vattensökshunden skulle därför också mycket väl kunna beskrivas som en vattendetekteringshund.
När används en vattensökshund?
Vattensökshunden används när det antas att den försvunne personen är dränkt i en vattenmassa. Tyvärr är vittnesuppgifter ofta inte till stor hjälp här och tekniska medel som ekolod och kameror kan inte alltid användas. Mörkret i en vattenmassa är lika försvårande, så att dykare ofta bara kan röra sig genom att famla. Underskatta inte heller storleken på området. Sökandet är mycket ansträngande för dykare och därför också exakt definierat. Om dykarna överskrider sin tid får de inte dyka igen förrän dagen efter. Med vattensökhunden kan ett relativt stort område täckas ganska snabbt. Med hjälp av hunden kan det säkerställas var dykare används målinriktat och därmed naturligtvis spara resurser.
Vad exakt luktar hunden?
Denna fråga är ännu inte slutgiltigt klarlagd och kommer säkerligen att ta lite tid och många studier att slutföra. Vissa antar att hunden kan uppfatta lukten av förruttnelse. Å andra sidan finns det väldigt snabba fynd, där detta inte skulle starta på så kort tid. Men teorin om mjäll, hår eller liknande kan också snabbt läggas åt sidan om man betänker att ett stort antal badgäster också tappar dessa spår, men hunden visar dem inte. Vad man bara kan säga med säkerhet är att hundarna lyckas lokalisera ett lik på upp till 30/40 meters djup på en vattenförekomst utan ström.
Hur lär sig vattensökshunden?
För hunden ska allt arbete vara ett stort spel, trots allvaret bakom. Detta är det enda sättet att ha en hund senare som med glädje gör sitt jobb eftersom den vet att den är mer än värd det och att den trivs med det.
I början lär hunden bara känna lukten på land och förknippar den sedan med att den alltid blir högt belönad när den får in denna lukt i sin känsliga nos. Så det kan vara så att en hund alltid kommer att vara hans favoritleksak tar emot så fort han hittat sin tub, som tidigare har spetsats med ett hölje till exempel av sin mänskliga partner. Med denna positiva bekräftelse utvecklar hunden inte bara roligt, utan också en sund ambition att hitta just den lukten. Först när hunden har förstått detta och tillförlitligt kan indikera lukten den letar efter på land går den sakta ut på vattnet.
I början brukar folk söka i grunt vatten på några centimeters djup, tills de senare kan göra några meter. Människor och hundar blir med tiden ett bättre och bättre team, får rutin och vet att de kan hjälpa och lita på varandra.
Först efter en tentamen där teamet genomgår sina steg får de faktiskt ta emot uppgifter. Naturligtvis måste varje lag hålla i träningen efteråt och bevisa sig om och om igen på en regelbunden basis.
Tack vare räddningsarbetarnas och deras hundars outtömliga mod är dessa alternativ för räddning, lokalisering och återhämtning tillgängliga för oss. De flesta av dessa team arbetar på frivillig basis och offrar gladeligen mycket fritid för att bara skicka vältränade människo-hund-team till handling!
